annikatt

Baccan var mycket piggare imorse när mamma och jag skulle leda hem dom efter natten. Jätte kul å se att han är piggare!

Jag har fortfarande den där velande känslan kvar. Jag kan inte bestämma mig för att gå all in innan jag vet att jag inte kastar något ut på tunn is. Jag undrar bara när jag kommer komma till ro i mina tankar. Jag vill inte såra någon, hellre jag som blir sårad.
Känner att jag påverkas väldigt mycke av min yttre värld om man säger så. Ibland kan ja inte riktigt känna att mitt beslut inte riktigt kommer ifrån vad de jag egentligen vill. Eller så tar jag förhastade slutsatser och sen får jag gräva mig försiktigt ut eller som i vissa fall stanna kvar nere under jorden.

Krävs en till funderare..