Hur kunde vår passion bli en dålig ekvation. Du är bränd av dina lågor nu. Det är för tungt att andas, tankar kan inte samsas och hjärtat maler på om samma gamla visa. Allt det där du sa, om att du älska mig. Men när jag tänker på de var det lika bra, de vet jag.
Det är rätt så svårt att släppa det lilla sista när jag vet att han känner som han gör. Vill bara att alla ska må bra. Känner mig kvävd, förvirrad och börjar fundera på om jag gjort rätt val. Börjar ifrågasätta mig själv, de är inte bra. Är påväg ner i skiten igen, dessa 3dagar utan gym och häst har inte precis varit till min fördel. Jag måste sysselsätta mig för att fortsätta klättra uppåt. Ibland känns de som om de är bara han och jag som förstår varandra. Ingen annan förstår vad vi hade. Men samtidigt så vare inte så himla bra som jag vill minnas. Jag måste fokusera på de dåliga och fortsätta blicka framåt och uppåt! Han säger att han inte är redo för någon annan, hur kan man då vara redo för mig? Daem I´m confused. Jag önskar jag kunde lita på han, på vad han säger. Men mina misstankar växer.
Verkar som om jag innerst inne inte riktigt kan släppa det här, varför inte? Just nu har jag kört fast i mina egna hjulspår. Men efter all den här tiden, jag har fått tillbaka min andra halva. Den är min, kommer förbli min ett långt tag framöver. Jag är hel med mig själv. Ingen har sagt att kärlek är enkelt, för de är det inte. Det här kommer ta tid, jag måste bara låta det ta sin tid också och inte stressa något.
Hur gör man när man bryr sig så otroligt mycket om en person men man kan inte umgås eller prata och få den här människan att må bättre?
/ Less tjey som inte vill ha någon kärlek i sitt liv just nu..
Oftast en glad och positiv tjej som försöker göra det bästa utav livet. Här
kommer jag skriva av mig om mina känslor, det här är en plats för mig att skriva av mig.
