annikatt

Är ba så jävla arg på mig själv, har så svårt att sluta tänka på han. Jag intalar mig själv hela tiden att det kommer ta tid, bara så jäkla drygt innan de är "borta". Hur glömmer man någon som gav en så otroligt mycket att minnas och den första stora kärleken. Fast de är väl så antar jag för alla, den glömmer man aldrig. Det kommer väl bara bli mindre jobbigt, och man lär sig å leva med det.

 

Efter alla dessa år kan jag fortfarande inte låta bli att tänka om, jag kommer fortfarande ihåg hur han luktar. Jag fick höra att jag tog allt så lätt, men jag tror jag valde att inte tänka på det alls och nu när det hinner ikapp mig så får jag hantera det nu. Nu har jag mer visdom i mig vilket hjälper den delen av mitt hjärta att läka. Jag vet att det kommer ta tid, för jag vill egentligen inte släppa allt och även om ja vill och försöker så blir jag påmind var och varannan dag. Jag har märkt att jag längtar tillbaka till tryggheten när jag bryter ihop vilket var han, då. Precis som om du har fastnat på min näthinna. Du är och var en stor del av mitt liv, många första gånger gjordes ihop med dig.

 

My scars will define me not brake me down.

 

Den tiden efter allt detta har definerat vem jag har blivit idag, så jag vill egentligen bara skicka ut ett stort tack till alla som bidragit till min "uppvakning". Jag är oerhört tacksam för alla mina vänner och min familj. Utan dom vore jag inte mig själv. Speciellt min mor, hon är verkligen min ledstjärna i denna tuffa värld.

 

 

Kommer alltid jämföra han med alla, alltid gjort och kommer nog alltid göra tills det kommer någon som är bättre. Vilket jag tivlar på.

Jag mår så fruktansvärt dåligt, vill bara slänga mig ner i sängen och få ett skott i huvve. Hela kroppen känns tung, tanken på att fara på jobbet och alla som vill fråga och prata med en känns otroligt betungande.

 

Jag önskar att de som hände aldrig har hänt, jag vill inte vara ensam. Sov skit dåligt inatt, även fast de är min sista vecka på volvo så är det faan ingen tröst idag alltså. Jag trodde att det skulle vara lite bättre idag när jag vaknade men det första som poppade upp i mitt huvud när jag vakna det var Matte. Men tårarna i ögon vrån få ja väl bara rycka upp och få dagen att rulla på.

 

Fy fan va jag inte tycker om det här.. :'(

 

 

 

Jag är så jävla rädd för att bli sårad igen. Jag är ung, jag kommer bli sårad igen och igen och igen och igen. När det handlar om mina egna känslor blir jag rädd för jag vet hur det känns när man ligger på badrumsgolvet och kippar efter andan. Att slå sina egna knytnävar i väggen bara för kolla om man ens känner något överhuvud taget eller om hjärtat har bedövat hela kroppen. Min medicin har varit att sysselsätta mig med annat hela tiden för att få tiden att gå, kunna trösta mig med att det har gått en tid utan att du föll ihop. De här har varit mina murar, kämpat mot mina egna tankar, lurat mig själv att tänka på annat och trycka allt längre och längre bort. Det har funkat, jag har haft dagar jag har kommit på mig själv att le utan anledning och riktigt känt lycka med att hittat tillbaka till mig själv. Sen kommer stenen, förlorar mig själv igen, blir förvirrad, slutar tro på mig själv, kör fast och blir sittande. Jag önskar jag kan få bli frisk nu så jag kan få åka till gymmet och börja tänka på annat, kunna åka till stallet, enda stället jag känner total sinnesro.

 

Men som jag sagt förut, ny dag imorgon, nya känslor. Jag har förut varit expert på ta beslut allt för snabbt och inte tänkt igenom det ordentligt. Nu är det inte för att jag inte vill vara ensam, nu är det andra saker det handlar om. Jag tror varken jag eller han är redo för de här igen. Egentligen, man måste hitta sig själv innan man kan bli sig själv med någon annan.

 

/And I´m  back in the darkness, thanks...

 

Fuck att vara förkyld! Mitt huvud dunkar, mina halsmadlar is the size of an orange känns de som. Näsan slutar aldrig rinna och är svullen, jag snyter tills blod kommer. Mina ögon ploppar snart ur skallen, hostan sitter djup i lungorna. Förbannat drygt! Ingen feber idag iallafall, 37,1 imorse. Brukar ligga på 36 ungefär.

 

Funderar på att åka in til stan och stanna förbi på apoteket igen och passa på sola, min hud strejkar. Psoriasis har jag hört is the shit. Haha näe men jag måste nog sola för dessa utslag är inte roliga.

 

/Något less brud

Gick hem idag, orkar inte va sjuk längre. Köpt alla möjliga saker på apoteket nu och hoppas jag ska bli frisk. Vill på gymmet och pallar inte den här jäkla hostan. Febern ska jag inte gå in på..

 

Nu blir det sängläge!!

 

/Sjukis

 

I tried so hard and got so far, but in the end it doesn't ever matter. De roliga är att alla tankar kommer på kvällen, som nu när jag inte är på gymmet och bara ligg hemma för å kurera mig. Varför? Rätt otroligt ändå att en människa kan påverka en så mycket. Känslor är som vågor, man kan inte stoppa dom men man kan välja vilka man vill surfa på. Förstå vad ett år kan göra skillnad, vad gjorde jag för 1 år sen? De känns som om de vore så långt borta. Men då hade jag inte dessa problem. Problem kanske ja inte ska se de som heller, mer som saker att jobba på.

 

 

Hur kunde vår passion bli en dålig ekvation. Du är bränd av dina lågor nu. Det är för tungt att andas, tankar kan inte samsas och hjärtat maler på om samma gamla visa. Allt det där du sa, om att du älska mig. Men när jag tänker på de var det lika bra, de vet jag.

Woho! For direkt efter jobbet med Eva och körde RPM, typ som spinning fast roligare! 45 min, haha jag kan säga att svetten bokstavligen droppade från mig! Så awesome!! Mina ben är dock möra redan nu, får ta ett lungt pass på gymmet imorgon.

 

Var i stallet och pussade om mannen min, så gosig så jag dör. Ska alltid ha mulen uppe i ansiktet och pussas, kanske inte sådär super mysigt då han slickar en på kinden kanske. 600kg kärlek, de kan man inte annat än bli lycklig av.
 Nu ska jag skjutsa mamma och magnus in till stan och sen köpa lite nötter och dipp sen bäre av hem för å se gladiatorerna med J! Mös!

 

/ Ledig tjey

 

 

 

 

 

 

For på gymmet imorse innan jobbet, skönt att kliva upp i tid. Egen tid är något jag uppskattar och värderar högt nu på senare tiden. Blev bjuden på semla på jobbet av Mattias, så som jag ha längtat efter denna SEMLA! gött!!

 

Gjorde en göda middag när jag köm hem, stekte lite korv och gjorde en killer sallad till de med sesamfrön i, nomnom! Gick sen på en 70min PW med vovvisarna, skönt vare. De börja ju va så varmt ute nu, sen med country musik i öronen kan jag inte annat än le.Har haft en såndär lycklig dag då man kommer på sig själv att man ler utan ingen som helst anledning! Hur awesome!?

 

Helt vanlig torsdag annars, klart man tänker lite extra sådär på en sån här dag. Tankarna går iväg åt alla olika håll, de är väl dessa dagar man saknar den där kärleken. Ärsch my valentines namne is GYM, höhö! Skämt åsido, mamma va supergo och hade köpt en nalle med hjärta på och lämnade en lapp där de stod Älskar dig hjärtat <3 Älskade mamma..

 

 

Nä! Renbäddad säng, värmeljus, go hund, film och sen gonatt!

 

/Lycklig tjey!

Bra dag idag med! Hem och for till stallet, Fanny hade hunnit mocka och göra all mat. Otroligt skönt! Bara ut och rida, de uppskattades otroligt!

 

Nu nå snabbt ner i magen, sen sola och mot gymmet! Kom ihåg att de tar ungefär 20-30 minuter innan din mage uppfattar att den är full, så ät långsamt!