Sådär så man inte kan sätta fingret påt
Jag har en sådan konstig känsla i magen på något vis, kan som inte sätta fingret på det.
Ena stunden mår jag som spydåligt sen äre ångestliknande smärta? Vad är på väg att ske tänker jag?
Jag känner mig dock stolt över vad jag har gjort med med själv. Jag orkade upp igen, men nu känns det som att det sakta sakta rinner lite nedför. Men jag måste nästan sluta tänka. Men hur himla lätt är de då på en skala 1-10? Inte alls, preeeecis. Så, försöka duger, men varför ska allt vara så svårt? Varför ska man alltid fråga varför? Vart är alla dessa svar? Ja inte vet jag, dom kanske finns där ute bara det att ingen vill berätta svaret?
Just nu är jag bara OTROLIGT förvirrad och försöker iaf göra det bästa utav situationen. Men räcker det?
Jag känner för att slå in ditt huvud och stampa på det tre gånger om och säga till dig att du är inte värd detta! Och att du ska ge faaaaaan i det! Men, saken ligger inte i mina händer så denne person får göra som den vill och bli sårad senare, men stackarn vet ju inte hur läget är. Hoppas bara inte det blir lika jobbigt för denne som det har varit och är för mig.
Jag vet något som inte du vet, och du vet det egentligen bara det att du inte vill inse det och soon så kommer du komma tillbaka till verkligheten hoppas jag. Man kan inte sväva runt överallt. Skärpning för FAN!
Smått arg men det hjälper att påskynda proccesen, eller nu hur de stavas.
