Förbannat
Jag blir både besviken, förbannad och sårad, till å med ledsen..
Bara grejjen, jag stör mig på det. Jag vill inte sitta hemma å tycka synd om mig själv de hatar jag. Vill inte sitta med tårar i ögonen. De hatar jag mer än allt annat. Blir faan arg, fast vissa saker jag kan inte förstår mig på.
Vetskapen om att jag inte får träffa dig på 2 hela veckor är njådigt dryg, när man är van att träffa dig precis varje dag :/
Screew U
